Att bli homeopat för djur
Publ. I nr. 4, december 2001

Intresset för att studera till djurhomeopat ökar. Många ringer och undrar vad som ingår och hur det är att läsa på distans. Djurhomeopat Annica Hansson berättar här hur hon har upplevt utbildningen vid en av de skolor som finns, nämligen i Klassisk homeopati för djur vid Svenskt Center för Klassisk Homeopati i Mora.

Nu börjar det

Jag har sagt upp mig från mitt tidigare kontorsjobb för att sadla om och börja arbeta med min stora passion i livet – djur. Utbildningen har jag, eller rättare sagt min syster, hittat i en katalog hos arbetsförmedlingen. Den sträcker sig över 2 år och är på halvtid har jag fått reda på. Halva tiden ungefär är avsatt till att studera veterinärmedicin. Man lär sig anatomi, fysiologi och de vanligast förekommande sjukdomarna hos ko, katt, hund, häst, får, get och gris.

Utbildningen

Hur mycket lär man sig egentligen på denna relativt korta studietid som vi har? Givetvis skulle man vilja ägna minst två års heltidsstudier till att lära sig mer veterinärmedicin, men jag tycker att jag har lärt mig så pass mycket att jag vet när jag ska säga –nej, det djuret bör undersökas av en veterinär. I utbildningen ingår några dagars ”praktik” hos både smådjurs- och stordjursveterinär. Ordet praktik är satt inom citationstecken för att det inte rör sig om så mycket praktiskt arbete kanske, utan mer om att följa med i veterinärens arbete och att se symptomen på sjukdomar i verkligheten så att säga. Jag vill inflika att jag skulle önska att vi under utbildningen fick se fler sjukdomsfall i praktiken eller på video, så att man vet hur symptomen ser ut i verkligheten. På några dagars praktik hos veterinärer är det omöjligt att få se mer än en bråkdel av de sjukdomar som vi har gått igenom teoretiskt. Den homeopatiska delen av utbildningen består i stora drag av materia medica( d.v.s. kunskap om homeopatiska mediciner), homeopatisk filosofi eller rättare sagt riktlinjer för hur man tillämpar homeopati, repertoriekunskap (ett repertorium är en förteckning över alla de tecken och symptom som olika homeopatiska mediciner har framkallat vid prövningar), samt praktiska fall i olika former. Utbildningen är uppbyggd så att man åker till Mora 5 gånger per år 6 dagar åt gången, med 2-3 månader mellan varje seminarievecka. Man studerar på egen hand mellan kurserna. Utöver dessa kursveckor anordnas ett till två kortare obligatoriska seminarier då utländska veterinärer som arbetar med homeopati föreläser. Vid varje kurstillfälle tentar man av en del veterinärmedicin, en del av repertoriet, samt materia medicakunskap på de mediciner som gicks igenom vid förra seminariet. Inför varje kursvecka får man också mellan 2 och 4 fall nedskrivna på papper att lösa, vilka gås igenom vid nästkommande seminarium. Man lämnar även in ett antal fall som man utfört på egen hand under utbildningens gång. Efter de sammanlagt 10 seminarietillfällena åker man till Mora ytterliggare en gång för sluttentor i 2 dagar. Man skriver prov på materia medica, homeopatisk filosofi och arbetar med 3 st. fall, som man lämnar in.

En seminarievecka i Mora

Eftersom jag bor i Lund och har en bra bit till Mora har jag åkt dit dagen före kursveckans start. Den första gången åkte jag tåg hela vägen, vilket tog en hel dag och var inte så väldigt bekvämt, så jag har unnat mig en ”lyxvariant” på resandet, nämligen flyg till Arlanda och tåg därifrån till Mora. På tåget har jag och en kurskompis stämt träff för att läsa och förhöra varandra inför kommande tentor. Det har verkligen varit till stor hjälp och nytta för mig, samtidigt som det har varit väldigt kul att prata homeopati och en massa annat under våra resor. Väl i Mora har vi tagit oss till vår hyrda stuga där vi har bott tillsammans med några andra kurskompisar under de flesta kursveckorna. Det finns också andra sätt att bo på än att hyra stuga. Intill konferenscentret där kursen hålls ligger ett hotell och en camping. På campingen går det att hyra mindre stugor, dock utan kök och toalett inne i stugan. Fördelarna med att hyra en större stuga tillsammans med några kurskompisar har varit många. Först och främst har vi har fått umgås mycket med varandra. Det har blivit ett billigt boende dels med tanke på delad hyra, dels med tanke på att vi har kunnat köpa mat gemensamt Dessutom har vi kunnat plugga tillsammans på kvällarna. Veckorna har oftast börjat med undervisning i veterinärmedicin i två och en halv dagar. Vi har haft två fantastiska veterinärer som lärare och en mycket bra tillfällig föreläsare. Det kan inte vara lätt för dem att välja ut de viktigaste bitarna ur veterinärmedicinen, att korta ner dem och ändå göra dem förståeliga för oss. Det har dessa veterinärer klarat av bra tycker jag, men man skulle vilja kunna mycket mer. Vi har ju bara nosat på de stora områdena och de vanligaste sjukdomarna. I mitten av veckan har homeopatiundervisningen tagit vid med lärare som har varit minst lika fantastiska som de i veterinärmedicin. För det mesta har vi börjat med att avverka tentorna och sedan betat av några nya medel eller ett par kapitel i repertoriet. En av dagarna har vi ägnat åt filosofi till största delen. Vi har också varit ute i ett par olika stall och fått lite praktisk övning i hur man tar upp homeopatisk anamnes (sjukdomsberättelse) på hästar. Vi har antingen gått igenom anamneserna på lektionerna, eller fått i hemläxa att föreslå vilket medel djuret ska ha. På liknande sätt har vi arbetat med patienter i form av hundar och katter, som har kommit till vår föreläsningssal. Det har inte bara varit föreläsningar och studier under våra träffar. Vi i vår grupp har försökt att någon kväll under varje seminarievecka antingen gå ut på restaurang eller träffas i någons stuga för att prata och ha trevligt. Vi har haft en bra sammanhållning och har trivts bra tillsammans. Jag kommer att sakna mina kurskamrater och träffarna i Mora oerhört mycket. Vi försöker dock hålla kontakten genom telefonsamtal, e-post och genom kommande fortbildningar på ett eller annat sätt.

Hemma

Självstudierna mellan kurserna är det som jag har upplevt som svårast på utbildningen. Det kräver en väldigt stor portion självdisciplin för att läsa de 2-3 timmar per dag, som är beräknat för att man ska klara kursen. Vissa dagar läser man inget alls (och försöker vifta bort det dåliga samvetet jämt). Andra dagar måste man sitta med näsan i böckerna från morgon till kväll för att man inte hade tid eller ork att plugga dagen innan. Jag har saknat att ha kurskompisar att diskutera ämnena med under tiden mellan kurstillfällena. Det är väldigt ensamt att läsa på distans. Även att kunna fråga lärare om sådant som dyker upp när man sitter hemma och läser själv har jag saknat. Något annat som har gjort det tufft att läsa är att man inte har haft några lov eller uppehåll i kursen. Semester eller ledigt har man tagit på ”lånad” tid, om ni förstår vad jag menar (med samvetet gnatandes om att man borde plugga istället). Det gäller att försöka få en rutin i vardagen med tid både för studier och för ledighet när man läser på distans - eller på vilken annan utbildning som helst för den delen. Tro nu inte att det har varit tråkigt att läsa homeopati för djur. Det har varit jätteroligt och givande. Första kursdagen minns jag att Chris, som driver skolan och är rektor, välkomnade oss med att säga att homeopati förändrar ens liv. Livet blir aldrig mer detsamma när man en gång har gett sig in i homeopatins värld, sade hon ungefär och det stämmer. Det är inget yrke eller en hobby som man lägger åt sidan när man inte håller på med den. Nej, homeopatin följer med en överallt. Man tänker på den jämt; funderar på olika medel, olika symptom hos djuren, det man läst om i den homeopatiska filosofin och en massa annat. Man blir nog lite ”homeopatskadad” med tanke på att man jämt slänger sig över repertoriet och letar efter symptom som stämmer med det var och en i omgivningen pratar om, eller det man ser hos sina egna djur. För att inte tala om hur trötta alla i ens omgivning är på att diskutera homeopati och vara mänskliga försökskaniner.

Ut i arbetslivet.

Efter kursens slutprov hade jag tänkt mig en lugn och skön septembermånad med lite ledighet och tid för att fundera över vad för sorts företag jag ska starta, på hur jag ska marknadsföra mig och så vidare. Det finns inte precis någon anställning att få som djurhomeopat, utan det är att starta eget som gäller. Givetvis har jag funderat på det här under utbildningen, jag har ju haft 2 år på mig, men helt plötsligt är det allvar – nu är det på riktigt! Djurägare ger mig ansvaret för deras djurs välbefinnande under behandlingen och litar på mitt omdöme, vilket är väldigt givande samtidigt som det är krävande. Man kommer både djur och djurägare nära inpå livet och ger mycket av sig själv vid varje fall man får. Jag känner en oerhörd glädje när behandlingarna går bra och djurägarna berättar om att deras djur har blivit friska och aldrig har mått så bra. Lika stor glädje som jag känner när behandlingarna går bra, lika bekymrad blir jag när behandlingarna inte går så bra. Man sliter verkligen sitt hår över vissa djur, som man inte hittar rätt medel till. I dessa fall känner åtminstone jag mig väldigt ensam. Då hade det varit skönt med en kollega på andra sidan skrivbordet, som man kunde diskutera med. Som tur är har jag och en kurskompis väldigt bra – och ofta – kontakt med varandra och kan diskutera våra fall per telefon. Det är verkligen guld värt att kunna få hjälp, stöd och nya infallsvinklar från varandra. Vi får också hjälp av vår lärare om vi behöver, men man kan ju inte ringa till ”fröken” vid vart och vartannat fall som man känner sig osäker på. Hon skulle inte göra något annat än prata med sina f d elever i så fall och det är väl inte riktigt det som är meningen med utbildningen. Det var min lugna septembermånad som jag kom in på, den blev förstås inte som jag hade tänkt mig. Det här med att starta eget företag var det mycket mer jobb med än vad jag trodde. Det är mycket man ska tänka på; försäkring, skatt, namn, annonser, broschyrer, hemsida och en massa annat.

Däremellan ska man hinna med det viktigaste i verksamheten, nämligen behandlingarna. Telefonsamtalen och e-posten från djurägare som vill pröva att behandla sina djur med homeopatmedicin har trillat in lite då och då. Flera djurägare har redan hittat till mig utan att jag har gjort så väldigt mycket reklam för mig ännu, vilket jag är väldigt tacksam över. Det är jätteroligt att få arbeta med djur och träffa djurägare. Man lär sig många nya saker vid varje nytt fall. Det är ett oerhört givande och spännande yrkesliv som jag har gett mig in på. Än så länge har det varit katter, hundar, hästar, en och annan ko, samt en kanin i min behandling och jag ser fram emot att få behandla fler sorters djur. För varje nytt djurslag eller ny ras som man kommer i kontakt med och inte känner till, får man söka information och lära sig mer om, vilket jag tycker är roligt och intressant. Jag har också behandlat våra två hundar och vår gröna leguan med framgång. De djur som jag hittills har behandlat har i de flesta fall varit undersökta och behandlade av veterinär. Ofta rör det sig om åkommor som djuren har haft under många år och där konventionell behandling till slut inte har hjälpt. I de fall då djuren inte har varit veterinärundersökta har ägaren stor erfarenhet av djurhållning och är väl insatt i homeopatisk behandling. Jag har bett några djurägare att först undersöka sitt djur hos en veterinär för att utesluta allvarliga sjukdomar och i två fall eventuell virussjukdom (FIP på katt). Vid akuta sjukdomsfall, ifall djurets allmäntillstånd är nedsatt, eller om jag är minsta osäker på att jag kan klara av situationen så hänvisar jag till veterinär.

Summa sumarum

Förutom att det har varit intressant att lära sig ett nytt sätt att tänka på via homeopatin, så har det varit otroligt roligt och lärorikt att få mer kunskap om djurens beteende, fysiologi, anatomi och sjukdomar. Jag tycker att vi som har gått denna utbildning har fått en bra plattform att stå på, en bra grundkunskap i homeopati. Nu är det bara att skaffa sig erfarenhet och mer kunskap för att med åren bli en bra djurhomeopat.