Collection – ”Similia similibus curentur”
Publ. I nr. 2, 2005

Då jag arbetade på denna artikel om den 15-årige hopphästen Collection, med återkommande bihåleinflammation, slog det mig hur viktigt det är att djuren jag behandlar har genomgått en ordentlig undersökning av veterinär innan jag som djurhomeopat sätter in min behandling. I de flesta fall, precis som i detta, har djurägaren redan konsulterat veterinär och ofta flera gånger innan de kommer till mig, men jag kan ändå inte låta bli att tänka: Vad hade hänt om jag hade startat behandlingen utan att den underliggande orsaken till problemen hade undersökts och åtgärdats? I Collections fall kontaktade ägarna veterinär då de märkte att hästen hade varig utsöndring ur ena näsborren. Det visade sig vara en tandfraktur som orsakat inflammation och varbildning, vilket hade spridit sig till bihålorna.

En annan reflektion jag gjorde var att detta fall är ett bra exempel på hur homeopatin och veterinärmedicinen kan komplettera varandra. Utan operation hade som sagt inte den grundläggande orsaken till problemen åtgärdats, men trots att Collection efter operationen fick bihålorna spolade och flera antibiotikakurer hjälpte inte den behandlingen utan bihåleinflammationen kom ständigt tillbaka.

Collection hade alltså haft kraftig utsöndring ur nosen, som stank ruttet i hela stallet när det var som värst. Till färg och konsistens hade avsöndringen skiftat från tjock, vitaktig eller gulgrön till tunnare och mer genomskinlig. Vid mitt första besök i mars 2004 hade han fått tre antibiotikakurer, men sekretionen kom tillbaka efter varje kur och nu var den genomskinlig med gröna inslag och luktade fortfarande fruktansvärt illa.

Viktigt med så mycket information som möjligt

Även om Collections problem uppstått pga. att han skadat en tand tyckte jag ändå att det var viktigt att ta upp en så fullständig anamnes som möjligt. Man vet ju inte om det kan komma att ha betydelse för val av medel vilken mentalitet och personlighet djuret har, även om det är enbart fysiska problem som behövs behandlas.

En herre med humör

Collection, eller Calle som han också kallas, beskrevs som en mycket speciell individ med ett enormt temperament och med lätt för att bli arg. Han är bestämd av sig, kan reta upp sig på vissa personer och kan mycket väl sparka efter någon han inte gillar. Han är väldigt noga med var han sätter hovarna och ”skulle aldrig nedlåta sig att trampa i skit”, som hans ägare uttryckte det. Med andra hästar är Calle dominant, men inte dum. Han ska gå in först från hagen och sparkar om någon försöker tränga sig före. Uppställd på stallgången kan han vara irriterad, men är ännu värre i boxen som är hans revir. Collection har inga speciella rädslor, men kan bli hysterisk om det är mycket flugor runt omkring honom.

Vidare berättade ägarna att Calle gillar att jobba och är mycket positiv till att bli riden, väl uppe på ryggen på honom är det inga problem med hans humör. Det skummar väldigt mycket ur munnen på honom när man rider. Han är ”snobbig” och vet att det är han som är ”kung i stallet”. När jag frågade om han är noga med rutiner eller inte, svarade ägarna att Calle ”vill ha rätt häst i hagen bredvid när de är ute och han blir orolig om fel häst hamnar på fel ställe”. Han gillar inte högljudda människor och kan bli förnärmad om han får en tillsägelse.

Generellt verkar han inte bli påverkad av väder och vind, är möjligen lite mer känslig för värme än för kyla. Collection har bra aptit och ganska lätt för att lägga på hullet. Törsten verkar vara normal. Han rör inte saltstenen, berättade hans ägare.

Dagen efter mitt besök, alltså innan vi hann starta behandlingen, blev Calle varm och svullen över bihålorna och utsöndringen från nosen tilltog. Sekretet var nu gulgrönt till färgen.

Hepar för utrensning

Jag valde att börja behandlingen med Hepar (Hep) i låg styrka, för att åstadkomma en utrensning av varet i bihålorna och tog inte så mycket hänsyn till Collections mentalitet och personlighet i det här läget. Collection fick Hep C15 1 tablett per dag under två dagar. Svullnaden minskade då något och det kom inte så mycket sekret ur näsborren, men det luktade dock fortfarande illa. Vi ökade doseringen till en tablett morgon och kväll under två dagar för att se om det hade bättre effekt. Vid nästa uppföljning meddelade ägarna att svullnaden över bihålorna hade gått ner men att Collection hade blivit lite hängig under eftermiddagen. Utsöndringen hade skiftat färg och blivit lite gulare.

Den viktiga helheten

Eftersom Calles energinivå försämrades verkade inte Hep vara helt korrekt medel för honom, så vi gav honom Mercurius (Merc) istället. Både de fysiska problemen (tendensen till varbildning, saliveringen, färgen på utsöndringen samt lukten) och Collections mentala egenskaper (ganska intensiv, vet hur han vill ha det, vill ha ordning på tillvaron osv.) täcktes nu upp av det medel vi valde.

Vi satte in Merc C30 i plusdoser, två doser om dagen under tre dagar. Vid uppföljningen efter dessa tre dagar kunde matte berätta att han inte var så hängig längre. Utsöndringen hade kanske minskat något och även om den hade samma konsistens som tidigare var den inte så grön längre och luktade inte alls lika mycket. Vid återbesök ett par dagar senare hade Collection fått tillbaks sin energi och var inte svullen över bihålorna alls. Utsöndringen från nosen hade minskat och blivit tunnare. Dock hade förbättringen avstannat något och det kändes som om han behövde en upprepning av medlet för att utvecklingen skulle gå framåt. Här valde jag att gå upp till C200 i styrka, eftersom Collections energi hade ökat och C200 verkade motsvara hans energinivå bäst. Även denna gång fick han medlet i plusdoser, en dos om dagen under tre dagar.

En vecka senare fick jag rapport om klara förbättringar. Det kom extremt mycket mindre utsöndring, bara lite när Calle reds och när han åt, men lukten fanns fortfarande kvar. Vidare berättade matte att han var fruktansvärt pigg, ”nästan oridbar”. Vi lät det gå en vecka till innan nästa uppföljning då Calles ägare meddelade att läget hade varit jättebra under veckan, men att det hade börjat lukta illa från nosen igen. Det droppade lite vätska ur näsborren, dock ingen tjockare utsöndring och han var fortfarande väldigt pigg.

Ny kur eller avvakta – det är frågan

I detta läge valde vi att avvakta och se om denna reaktion var en utrensning som skulle försvinna av sig självt. Det som talade för det var att Collection fortfarande var så pigg. Om hans energinivå hade sjunkit hade vi upprepat Merc C200 eller givit medlet i högre styrka.

Veckan därpå var Calle återigen bättre. Det luktade inte så intensivt ur näsborren och det kom heller inte något sekret. En månad senare var han helt fri från sina problem med bihålorna. Ägarna tyckte dock att han var slö, vilket kanske kunde bero på att han börjat gå ute på bete om dagarna. För att inte riskera ett återfall fick Collection en ny kur Merc C200.

Senaste rapporten jag fick från Collections ägare var i januari i år. De berättade att han mådde utmärkt, var pigg och fräsch och att han inte hade haft några problem sedan den senaste behandlingen.

Collections fall lärde mig (än en gång) hur viktigt det är för att man ska få full effekt av behandlingen, att helhetsbilden hos individen stämmer överens med helhetsbilden hos medlet man väljer, oavsett om problemet är av s.k. akut eller kronisk karaktär. Det svåra tycker jag är att se vilka symptom som är de viktigaste att fokusera på, alltså vad det är som gör fallet, speciellt vid behandling av kroniska sjukdomar. Och än en gång fick jag också lära mig hur bra det kan fungera när veterinärmedicin och homeopati får komplettera varandra.